...den lilla rackaren som mest glufsar i sig mat, snarkar och fiser. Högt och ljudligt. Inte fisandet dock, nej det är mer ljudlösa ångor kan man säga... Usch, stackars Beans. Nu beskrev jag inte henne på bästa sätt. Eller, det gjorde jag.. Men tänk, hon är en så söt och gosig och duktig hund att man älskar henne trots hennes snarkande och fisande. Inte illa, eller hur?
No comments:
Post a Comment